(Lisa)
VI lyckades ta tåget till Kings Cross där vi typ bor och gick snabbt fram till kartan som satt precis utanför grindarna där börjar vi jämföra med kartan som vi har till hotellet och ser troligen ganska borta ut trots att vi tycker oss ha kontroll på läget ;) En säkerhetsvakt kommer fram och frågar om vi behöver hjälp och tittar på våra papper och ger oss en vägbeskrivning. Vi vandrar iväg och tycker vi vet vart vi ska och tar oss faktiskt fram till rätt väg men sen hittar vi inte hotellet. En man kommer fram och hjälper oss och frågar vart vi är ifrån när vi svarar sverige frågan han snabbt Göteborg? när vi säger västerås säger han snabbt att han inte vet vart de ligger sen säger han att vi ska bo på andra sidan gatan och pekar på hotellet.
vi går in på hotellet och får reda på att vi inte får checka in förren om en och en halv timme men att vi kan fixa alla papper och sånt innan och att de kan förvara väskorna åt oss :) de pekar sen ut en supermarket åt oss så vi går bort och handlar lite frukost och sätter oss i en park och äter :) vad äckliga vi kände oss!
Vi satt där ett tag i alla fall och kollade på de anorlunda växterna och fåglarna och slängde sen åt dem de som blev över av våran frukost :) de blev de glada över :)
Vi vandrade bort till hotellet och sov i soffan där ett tag innan vi fick checka in. vi gick snabbt upp till rummet och slängde ur saker ur väskan och rusade ner till supermarketen igen och köpte frukost till imorgon och shampo, tandborste till mig och lite frukt :)

Sen gick vi upp till rummet igen satte på tvn och Elin gick in i duschen och jag la mig på sängen och väntade på min tur. Sen vaknade jag ett bra tag senare och elin sov i sängen brevid och jag tittade på klockan och insåg att jag sovit i typ 3h. Jag gick in i duschen och  kom ut ett tag senare och väckte elin och satt mig i sängen igen och väntade  på att hon skulle vakna till och vi skulle röra på oss. men tyvär så somnade jag igen och vaknade strax efter 17.00 då tvingade jag upp elin och vi gick ner till receptionen. vi frågade om shoping och fick svaret att de stängde 17.00 så att vi var för sent ute. vi gick en sväng bort till china town och sen till mcdonalds för mat. vi köpte med oss mat till rummet och åt där. sen slängde vi i kläderna i badkaret och tittade lite mer på tv och somnade lite igen.
Vi gav upp vid nio och gjorde oss i ordning för natten. Kläderna hängdes upp på tork och jag hoppades på att jag skulle ha torra rena kläder till imorgon.

på morgonen vaknade vi strax innan sex och la oss och små slappade skrev och läste lite och tittade sen på tv. kollade till de tvättade kläderna och insåg att de fortfarande var superblöta.. så nu hoppas vi att min väska kommer snart för jag har inga torra underkläder rättare sagt mitt enda par är blöta men rena :)
fick också reda på av mamma att eftersom min väska är mer än 8h sen så kommer jag få 2000kr :) om jag nu lyckas få fram att jag måste få de skriftligt att den blev så sen, men de skulle annars vara ganska najs att få de på försäkringen för att köpa en tandborste ;)

nej nu blir de frukost och så hoppas vi på mer tur idag :)
Hejhopp 

(Lisa) Vi förstod nästan att de var något lurt pågång när vi klarat alla byten och sånt utan problem, sånt händer inte oss! Det gick för bra för att vara sant men de vände på flygplatsen ;)
Vi kom igenom visumkontrollerna utan problem och sen gick vi till de bandet där vi tyckte att piloten hade sagt att vi skulle gå... de var förstås fel band och vi kände inte igen en endaste annan människa där runt bandet... stod där ett tag och spanade i alla fall men kom fram till att de var något som var fel så då gick vi och kollade på listan och insåg att vi stod fyra band från där våra väskor skulle dyka upp. Vi vandrar bort och de första vi ser är elins väska glida förbi så Elin springer efter den och får tag i den. och sen står vi och spanar efter min väska i en halv evighet. Till sist kommer en man och skriker ut att väskor från Brithish airways ligger nere på golvet så vi skyndar bort och letar efter min väska men självklart så finns den inte där. När vi säger de till mannen tittar han på mig som om jag vore utvecklingsstörd och säger att väskorna ligger på golvet och att min väska ska finnas där, när jag säger att den inte gör de så frågar han hur den ser ut och när jag då svarar att de är en ryggsäck så går han fram till den ända ryggsäcken som ligger på golvet och pekar segervist på den. Det är en gigantisk grön väska som jag tvivlar på att jag ens skulle kunna lyfta och om jag på något konstigt sätt nu skulle ha fått upp den på ryggen så hade de sett ut som att de var en ryggsäck som kom vandrande... Jag skakar alltså snabbt på huvudet och säger att den är WAY TO BIG!! Manen tittar värderande på mig och kommer nog också fram till att även om jag är ganska stor för att vara en tjej så är jag nog för liten för den där väskan... Så han pekar ut vilket håll service disken ligger och skyndar iväg.
Vi vandrar svärande iväg till service disken och när vi kommer dit får vi höra att vi måste gå till nästa service disk för att de inte har hand om vårat flygbolag i den här disken...SUCK! Näste disk är de sju mils kö bakom och den går inte fort, nu är de nästan två timmar sen vi landade och man är helt färdig! Det står en liten asiat framför oss i kön och när hon kommer fram skriker hon upprört och viftar med armarna, mannen bakom disken ser trött ut. Han frågar försiktigt om hon har blivit av med en väska och hon kör upp två fingrar och skriker att ingen av hennes väskor har kommit fram (jag kände mig ganska glad just då att de var någon som hade de värre). Nu äntligen förstod vi varför de har så höga diskar, annars hade den lilla asiatiska tjejen slängt sig över disken och strypt mannen. Så disken är alltså så hög för personalens säkerhet ;)
När de var min tur så gick jag fram och lämnade min väsklapp och sa tröt att min väska inte kommit, de knattrar lite snabbt på datorn och sen får jag höra att den står kvar i London. Jag står där som ett fån och ser undrande ut, vad gör min väska i London?! Där var de ju 21h sen vi var senast.. Mannen bakom disken säger att jag ska får min väska imorgon vilket i alla fall gör mig lite glad, men vad gör jag nu? Jag har ju gått med samma underkläder hela flygresan och verkligen längtat efter att få byta till rena, ska jag gå med samma underkläder i tre dygn?! (Ush och fy tanken får en att må lite illa! De vill jag inte göra!)
I alla fall väskan skulle komma imorgon så han frågar vart jag ska bo och jag tittar mig snabbt omkring för att se vart jag har ställt handbagaget och sen blir de ett ivrigt rotande(eller i alla fall så ivrigt de kan bli när man rest i över 30h) och jag håller stolt upp beskrivningen av hotellet :) mannen tar lappen och frågar om min adress och jag pekar glatt på lappen, han suckar och säger där jag kommer ifrån. Jag ler och svarar snabbt Sverige och adressen.. Ännu en suck från mannen och han frågar om jag satt adresslapp på väskan och när jag skakar på huvudet får jag skriva ner min hemadress på ett papper som han tar av mig. Nästa fråga blir telefon som han kan nå mig på. Jag känner mig förvirrad igen och han måste ha sett de för han frågar om jag har någon mobil jag nickar snabbt och han frågar om den är Australiensisk eller svenska och jag svarar snabbt svensk. Han frågar då om landskod och jag blir glad för jag vet ju faktiskt vad jag ska svara på den här frågan :) Sen ska jag säga mitt telefon nummer till mannen och de tar tid, för de första jag ska ta bort första nollan och redan där blir man ju förvirrad redan i vanliga fall och sen ska jag säga de på engelska. När jag är klar så rablar mannen snabbt upp vad han har skrivit och frågar om de är rätt, jag hann verkligen inte med! Så jag ber mannen upprepa vad han nyss sa men riktigt långsamt, han ser trött ut igen och börjar se ut som att han tittar efter någon som har hand om denna efterblivna flicka som han har fått om nacken ;) han börjar upprepa siffrorna ricktigt långsamt och allt stämmer utom att han har fått dit en extra tvåa vid slutet. Han tar bort den och jag ser nöjd ut, JAG lyckades med utmaningen att säga mitt nummer på engelska :) Sen förstör han den nöjda kännsla jag fått igen genom att säga att de ska ringa innan de skickar väskan till hotellet imorgon och jag blir djupt olycklig (jag har haft problem och prata nu vid en disk hur kommer de inte bli i telefonen). Han säger också två gånger att om de inte ringt vid tolv så måste jag ringa dem för då har de blivit något problem med koplingen till min telefon. Jag hoppas nästan att jag måste ringa för då kan jag fråga människorna i receptionen om hjälp :)
Han frågar om jag har någon fråga och när jag tänkt lite så skakar jag på huvudet och han säger då snabbt byebye!
Vi lommar iväg och ska ta oss ut genom sista kontrollen där jag snabbt får frågor om vart jag har min väska, när jag då svarar London så får jag frågan om vad den gör där och jag suckar och ser ledsen ut och svarar att jag inte vet :( Jag får då frågan om jag har anmält de där inne och jag svarar snabbt Ja jag ska få den imorgon :) (en liten sak som jag kom på efteråt, hur skulle jag kunna veta att väskan var kvar i London om jag inte frågat någon?! Alltså är de inte bara jag som ställer dumma frågor :) )
Jag får gå förbi hela kön och bara gå ut eftersom jag inte har någon väska som ska kontrolleras :) sen får jag stå där ute som ett fån och vänta på elin ;)

Sista kontrollerna

(Elin) Jag måste gå igenom en extra kontroll innan vi får gå ut från flyplatsen. Det märks att våra hjärnor inte är riktigt med efter den långa resan, i passkontrollen innan vi skulle hämta bagaget, så hejar killen vid disken och frågar "how are you doing?" jag står bara och ler som ett fån typ, så han tror väl att jag är helt puckad....sen frågar han vart vi ska bo, så säger jag att jag inte vet, jag menar ju att vi inte har någon bestämd adress under resten av tiden vi ska vara här men för honom lät väl det svaret helt sjukt såklart. Sen frågar han lite om hur länge vi ska vara kvar och vad vi ska göra, det lyckas jag iallafall svara på ;)
Så var det den sista kotrollen innan vi får lämna flygplatsen, Lisa utan sitt bagage står och väntar på mig utanför. När det är min tur så ger jag mitt pass och mina papper till mannen i kontrollen. Han kollar mina papper och frågar var jag kommer ifrån, jag säger "Sweden", då säger han "aha! liten svensk flicka!" med brytning såklart. Sen brukar dem fråga om man har med sig kött eller fisk eller liknande i sitt bagage, men mig frågar han "do you have any churtbullaaar, eller luuutfisk with you?" Jag svarar "No I don´t" och skrattar lite, australienarna är väldigt trevliga hittills iallfall :)

PS Inläggen kanske ser lite konstiga ut men de är för att vi skriver dem innan på datorn och sen passar på att lägga upp flera när vi får internet.

(Lisa) 

Just nu sitter vi på flygplanet och har ont i baken! Fan jag tror att jag kommer att få träningsvärk av att sitta ;) 

Men än så länge så lever vi och allt har gått bra (ta i trä). 

Vi hann med bytet i London trots att vi vart nästan en timme sena på grund utav vädret men vi hann precis i alla fall, som tur var :)

Mellenlandningen i Bankok över 10h senare gick också utmärkt, vi förföljde två killar och hoppades på att de inte märkte de. 

Annars hade vi nog kommit fel ;) 

Men nu har vi i alla fall 8h flygning kvar och sova gjorde vi mellan london och bangkok så de behöver vi i alla fall inte försöka med nu. Eller sov och sov man sover ju inte bra på flygplanet eftersom man sitter som sillar i en sillburk, alltså typ på varandra men men ska man försöka sova igen kommer man att bli typ galen för de går inte... så jag och elin ska försöka underhålla varandra så gott de går och så får väl elin dricka sjukt mycket kaffe i slutet av resan och jag cola så att vi lyckas vara någolunda med i skallen när vi ska hitta till hotellet sen... 

krisar de och vi blir totalt vilse får vi väl fråga någon om hjälp, men helst inte eftersom engelsmänen på planet pratar så fort så att man får tänka en kvart vad de egentligen sa och sen fråga om de kan säga de igen långsammare den här gången ;)

(Elin) 

Maten på flyget var inte bra, smakade syntetiskt faktiskt, varken Lisa eller jag är speciellt kräsna med maten men det där var EJ gott! Till middag fick vi rostbiff/kyckling med potatis, bara jag åt för Lisa sov som en gris, så ingen våga störa henne i hennes skönhetssömn (men jag gjorde det iallafall sen, för Lisa kunde inte ha sitt säte nedfällt när personen bakom henne skulle käka sin mat.... Lisa grymtade, fällde upp sätet, och vände sig om och somnade om igen). Maten såg ut som vanlig mat, men smakade nåt helt annat....Till frukost imorse fick vi engelsk frukost, och  vi vet ju alla hur näringsrik den är..så när vi kom till flygplatsen i Bangkok var det choklad och vatten/läsk som vi fick äta innan nästa flyg, för det var det enda dem hade i matväg på flygplatsen, tydligen äter inte människorna i Thailand =/ men det är väl därför dem är så små och spinkiga ;)

På flyget har vi fått en kompis som sitter på sätet bredvid, Daniel heter han, är 29 år och kommer från Italien. Men han ska också till Sydney, så vi har pratat med varann och hjälpt varann med tuggummin när planet ska lyfta. 
Jag råkade sno hans frukost imorse, när jag kom tillbaka från toaletten hade de ställt en frukostbricka där jag satt, så jag började att käka lite youghurt, och dricka juice, när jag sen upptäckte att den var hans specialbeställda bricka som jag satt och åt upp! Ingen annan hade ju fått sin frukost, men det tänkte ju inte jag på, står det en bricka framför en och man är ashungrig är det klart man börjar äta liksom...men som tur var så sov han, så jag gav han det som var kvar, bad om ursäkt när han vaknade, och gav han min juice och youghurt när vi fick våra brickor. Det var den här lilla historien som fick oss att börja prata med Daniel på flyget ;)
Lisa har haft smskontakt med Eva så fort vi landat på de olika flygplatserna, bla om hur  det gick när vi skulle byta flyg i London, som vi var oroliga för innan. Men det gick ju bra som tur var:) förutom att hon var lite otydlig när hon skrev till henne så att Lisa oroade sin mamma mer än nödvändigt bland annat genom att säga att hon trodde att vi var i rätt kö men inte var säker, men att vi chansade på dte :) Lisa är en ond människa ibland ;)

När vi kommer till hotellet kommer vi att däcka i varsinn säng och vara helt ruttna efter den här SJUKT långa flygresan, får se hur bra våra hjärnor funkar imorgon efter att vi sovit ordentligt, och duschat (vi luktar som en bortglömd träningsväska som har stått och möglat i två dar) Men avslutningsvis vill jag säga iallafall till alla i familjen Svensson-vi lever än så länge! Var inte oroliga, det här går bra ska ni se ;) Och till Anna- dela upp eran flygresa i jul, du skulle aldrig palla att sitta still så här länge!

Vi skriver de här inlägget nu men vet inte när vi har internet så vi kan lägga upp det men nu har vi fått med de viktigaste så får ni väl läsa det nån gång...
Ps luftgroparna har inte varit så farliga trots alla varningar som vi fått innan vi ska lyfta av båda kabinpersonal och piloter så vi är lite besvikna ;)

Hejhopp så hörs vi i australien :)